Falun, Bollnäs, fotboll, vetten och bakning.
Extremt jobbigt att skriva, fick sån skrivkramp sen förra inlägget :P I alla fall har jag hunnit med Falun, Bollnäs och en massa grejs. Falun var jag, mamma och syrran till för att kolla in Lager 157. Hitta fan inget där, men billigt var det. Sen såg jag en Kallur också inne i Falun. Vet dock inte vem av dem det var. Sen bar det av till Bollnäs för att köpa högtalare och en ljudkabel till tv:n. Jädrar vad det var kräm i högtalarna. Iom ljudkabeln kan jag nu kolla på film, serier på tv:n via datorn. Gött!
Sen var det första träningen förra veckan också. Skapligt stolt jag blev när jag kunde springa 4 km utan att stanna! Förra året höll jag på att dö efter 1 km. Inte bokstavligen då.
De senaste dagarnaq har varit tråkiga. När jag var ute med Ludde i måndags märkte jag på hemvägen att han blödde jättemycket från tassen. Märkte sen att han hade benet uppfläkt cirka 5 cm och 1 cm brett ända in så man såg benpipan. Blev lite snurrig själv då kände jag, och inte blev det bättre av att det kom mycket blod under tassen. Så jag och pappa fick åka till vetten och sy ihop honom. Han var så duktig så, men han fick inget tratt. Så roligt skulle jag självklart inte ha det, så jag får nöja mig med att tycka synd om honom. Nu går han på penicillin och får bara röra sig måttligt. Ändå gick stygnen upp på bakbenet, så jag och Eva fick åka tillbaka igår och sy ihop det igen. Så det som står på schemat är korta men många promenader och en massa mys! Annat jag har hunnit med är att baka bröd och godismuffins. Det var gott, utan att skryta alltför mycket.
Spencer Davis Group - Keep on Running
Sen var det första träningen förra veckan också. Skapligt stolt jag blev när jag kunde springa 4 km utan att stanna! Förra året höll jag på att dö efter 1 km. Inte bokstavligen då.
De senaste dagarnaq har varit tråkiga. När jag var ute med Ludde i måndags märkte jag på hemvägen att han blödde jättemycket från tassen. Märkte sen att han hade benet uppfläkt cirka 5 cm och 1 cm brett ända in så man såg benpipan. Blev lite snurrig själv då kände jag, och inte blev det bättre av att det kom mycket blod under tassen. Så jag och pappa fick åka till vetten och sy ihop honom. Han var så duktig så, men han fick inget tratt. Så roligt skulle jag självklart inte ha det, så jag får nöja mig med att tycka synd om honom. Nu går han på penicillin och får bara röra sig måttligt. Ändå gick stygnen upp på bakbenet, så jag och Eva fick åka tillbaka igår och sy ihop det igen. Så det som står på schemat är korta men många promenader och en massa mys! Annat jag har hunnit med är att baka bröd och godismuffins. Det var gott, utan att skryta alltför mycket.
Spencer Davis Group - Keep on Running